Nuvarande lagstiftning

Tillgänglighet är detsamma som öppenhet; att ha tillgång till. En miljö som inte är tillgänglig för alla utesluter alltså vissa. De som blir uteslutna, som inte får tillgång, blir diskriminerade.

Sverige har förbundit sig att följa FN:s standardregler för att tillförsäkra människor med funktionsnedsättning delaktighet och jämlikhet. En av förutsättningarna för att detta ska kunna uppnås är att hela miljön är tillgänglig och användbar för alla.

Standardregel 5. Tillgänglighet säger bland annat:

"1. Staterna bör ta initiativ till åtgärder i den yttre miljön för att undanröja hinder mot tillgänglighet. Detta bör innebära att regler och riktlinjer utvecklas och att det övervägs att lagstiftningsvägen säkra tillgängligheten på olika områden i samhället, t.ex. tillgängligheten till bostäder och andra byggnader, kollektivtransporter och andra kommunikationsmedel, gator och andra miljöer utomhus.

2. Staterna bör se till att arkitekter, byggnadsingenjörer och andra som är yrkesmässigt engagerade i utformningen och uppbyggnaden av den yttre miljön får tillräcklig information om handikappolitik och om vad som bör göras för tillgängligheten.

3. Krav på tillgänglighet bör ställas från början när den yttre miljön utformas och byggs upp."

Sverige har ratificerat standardreglerna och därmed förbundit sig att följa dem. Trots det ser det alltså ut som det gör.

Sveriges plan- och bygglagstiftning har sedan 1966 innehållit bestämmelser om tillgänglighet. Bestämmelserna har efter hand utökats till dagens lagstiftning som i princip innebär att allt som byggs nytt eller ändras ska vara tillgängligt och användbart för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga, dvs personer med rörelsehinder, nedsatt syn eller nedsatt kognitiv förmåga.

Kraven ställs i plan- och bygglagen (PBL), samt i lagen om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk m.m. (BVL). Kraven i PBL innebär att alla nya tomter för permanent bebyggelse samt allmänna platser och områden för andra anläggningar än byggnader skall vara tillgängliga och användbara för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga. I BVL ställs motsvarande krav på byggnadsverk.

Verkligheten är dock en helt annan. I många kontrollplaner, som upprättas inför varje bygge, saknas kraven på tillgänglighet. Det kontrolleras alltså inte regelmässigt att tillgänglighetskraven uppfylls. I regeringens proposition "Från patient till medborgare – en nationell handlingsplan för handikappolitiken" från år 2000 konstateras att tillgängligheten i nybyggda bostäder har försämrats under 1990-talet. Följden blir bristande tillgänglighet, den i särklass främsta orsaken till att personer med funktionsnedsättning diskrimineras i Sverige i dag.

Av: Maria Johansson och Hans Filipsson.