MARSCHEN FÖR TILLGÄNGLIGHET STÖDJER UTAN ASSISTANS STANNAR LIVET

Pressmeddelande 2012-05-05

Idag kl 14 genomförs manifestationen Utan assistans stannar livet vid Slussen i Stockholm. Marschen för tillgänglighet ställer sig bakom manifestationen.

Den samlade svenska Independent Living-rörelsen och funktionshinderrörelsen är tillsammans initiativtagare till manifestationen som hålls vid Slussen i Stockholm kl 14. Flera framträdande personer i debatten om personlig assistans och kampen för att den inte ska begränsas kommer att tala, bland annat Emma Johansson, Vilhelm Ekensteen, Bengt Elmén, Magnus Andén med god man Cecilia Blanck, Pelle Kölhed och Jonas Franksson.
Läs mer här: http://utanassistansstannarlivet.se/manifestation

Om man inte kan delta i Stockholm kan man istället spela in ett videoklipp där man ”fryser” sitt liv i 10-15 sekunder och laddar upp klippet på Youtube. Klippen publiceras därefter på hemsidan.
Läs mer: http://utanassistansstannarlivet.se/skicka-in-video
Se de första klippen: http://utanassistansstannarlivet.se/videos

Onsdag, torsdag och fredag den senaste veckan har manifestationen föregåtts av att personer som själva har assistans, varav många riskerar att få eller redan fått indragen i och med Försäkringskassans nedskärningar, suttit i en bur på Mynttorget, i närheten av Riksdagen och Rosenbad. Detta för att visa vad ett liv utan assistans skulle innebära.

Manifestationen anordnas av Assistansanvändarna, en sammanslutning av de största organisationerna som berör frågan.

Marschen för tillgänglighet ställer sig utan tvekan bakom initiativet och uppmanar härmed så många som möjligt att delta eller på annat sätt uppmärksamma det!

Utan assistans stannar livet!

Den landsomfattande demonstrationen Marschen för tillgänglighet har som enda syfte att otillgänglighet ska klassas som diskriminering av personer med funktionsnedsättning och går i år 26 maj. Demonstrerande orter är hittills: Göteborg, Halmstad, Helsingborg, Jönköping, Karlsrkona, Karlstad, Kristianstad, Kumla Linköping, Malmö, Stockholm, Strömsund, Uppsala, Varberg, Västerås, Växjö och Örnsköldsvik. Fler orter tillkommer.
Mer info: www.marschen.se/orter

Vi vill också göra följande kommentar:
När Adryan Linden, Jonas Franksson och Hans Filipsson 2003 tog initiativet till Marschen för tillgänglighet fanns två syften. Först och främst att otillgänglighet ska klassas som diskriminering, men sekundärt syfte var att värna LSS och den personliga assistansen. För oss som arbetat med marschen genom åren har det alltid varit en självklarhet att tillgänglighet och assistans är två sidor av samma mynt: förutsättningar för full delaktighet i samhället för personer med funktionsnedsättning. Tyvärr upplevde vi som fortsatte jobba inom marschen att det var väldigt svårt att kommunicera två budskap medialt och det andra budskapet togs bort inför den andra marschen 2004.

Utan assistans stannar livet och utan assistans ingen tillgänglighet! I ett samhälle som klassar otillgänglighet som diskriminering men inte ger medborgare med funktionsnedsättning den självklara rätten till personlig assistans skapas ett tragikomiskt moment 22. Människor skulle kunna komma fram, till och runt, men då man inte ens får bestämma själv när man ska kliva upp på morgonen, träffa sin älskade, se på TV, laga mat eller när man vill gå på toaletten spelar det ju ingen roll om samhället är tillgängligt. Därför är vårt enda krav på en lagstiftning som gör otillgänglighet till ett diskrimineringsbrott till stor del meningslös utan en kraftig och omfattande assistanslagstiftning. Om en trottoarkant avfasas men personen som ska använda den inte ens kommer utanför dörren är avfasningen inte meningslös men ger ett dubbelt budskap. Utan assistans stannar livet!

Försäkringskassan har redan gjort dåligt underbyggda begränsningar och nedskärningar i rätten till personlig assistans, nedskärningar och begränsningar som drabbar barn, partners, makar, föräldrar, släkt, vänner och bekanta – kort sagt: det drabbar alla! Det är illa nog och måste återställas; intentionerna i förarbetena och propositionen som ledde till införandet av personlig assistans i och med lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade från 1993 måste följas. Försäkringskassan kan inte längre tillåtas tänja och förvanska lagens ursprungliga syfte. Att tillåta det innebär ett tydligt ställningstagande för modern apartheidpolitik!

I USA talar man om ”stolen lives” i samband med att man talar om personlig assistans. Det är en sanning som sällan nämns när man pratar om assistansreformen i Sverige. De människor som med samhällets ”omsorg”, grundat på den medicinska modellens syn på funktionsnedsättningar, tvingades att växa upp på idiot- och vanföreanstalter, gruppboenden, boenden med särskild service och andra institutioner, fick i praktiken sina liv stulna genom samhällets försorg, fjättrade till sin institution och utlämnade till personalens godtycke och många gånger kränkande ”hjälp”. ”Hjälpen” gavs inte utifrån behoven hos personen utan utifrån personalens behov. Övergreppen är väldokumenterade och människor med denna historia är många av dem som idag har personlig assistans, om de inte på grund av Försäkringskassans nedskärningar förlorat den. De människorna fick sina liv stulna av välfärdens apartheid och det finns fortfarande idag människor som lever sina liv på gruppboenden och därmed i praktiken frånsäger sig rätten till personlig assistans eftersom gruppboendets personal förväntas ”hjälpa”.

Många menar att kostnaderna för assistansen skenat och är alltför höga. Det är en sanning som på goda grunder bör ifrågasättas. Kostnaderna har ökat, men det beror inte på ”fusk” och ”mygel”, som många lösa tyckare som inte är speciellt insatta tycks hävda, utan på att fler människor med funktionsnedsättningar fått kunskap om sina rättigheter. Det lösa tyckandet och den mediala pappersanka som talet om ”fusk och mygel” är underblåser denna osanning. Detta samtidigt som sju av Sveriges tjugo största företag nolltaxerar. Det är att sila mygg och svälja kameler.

All samhällsekonomisk forskning med någorlunda kredibilitet visar dessutom att kostnaden för tidigare och nuvarande institutioner (gruppboenden), samt särlösningar, vida överstiger kostnaden för personlig assistans. Men då har man förstås reducerat stulna liv till ekonomi.

Utan assistans stannar livet!

Kontakt:


Marschen för tillgänglighet är en organisation som verkar för att otillgänglighet ska klassas som diskriminering av personer med funktionsnedsättning i Sverige. Fler än 150 organisationer, företag och webbsidor har hittills ställt sig bakom Marschen för tillgänglighet, däribland den samlade funktionshinderrörelsen. Marschen för tillgänglighet 2012 sker lördag 26 maj för tionde året i rad . Huvudsponsor är Stil, Stiftarna av Independent Living i Sverige. En fullständig förteckning över stödjande finns på http://www.marschen.se/stodjande