Agneta Lindqvist, vice ordförande Handikappförbunden

Riksdagen kommer den 4 juni att fatta beslut om en ny lag ”Ett starkare skydd mot diskriminering” som ska träda i kraft från årsskiftet.
Den nya lagen kommer inte att tillåta diskriminering på grund av kön, könsöverskridande identitet eller utryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionshinder, sexuella läggning eller ålder.
Problemet är att lagen fortfarande kommer att medge att personer med funktionsnedsättningar utestängs och diskrimineras i samhället på grund av bristande tillgänglighet.
Det är oacceptabelt!

En särskild kommitté – diskrimineringskommittén – arbetade under fyra år med att ta fram ett förslag. I kommitténs förslag fanns bristande tillgänglighet som grund för diskriminering. Då fanns inga protester från vare sig Sveriges kommuner och landsting eller utredaren när det gäller tillgänglighet. Det var bara näringslivets representant som protesterade.
När regeringen skulle skicka förslaget vidare till lagrådet så tog regeringen bort förslaget om bristande tillgänglighet.

Integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni presenterade förslaget till ny lagstiftning i en debattartikel i Dagens Nyheter i januari. Hon menade då att det inte gick att fatta beslut utifrån diskrimineringkommitténs underlag om bristande tillgänglighet, eftersom underlaget var för bristfälligt.
Det är märkligt att det inte finns tillräckligt med underlag när frågan har utretts ett antal gånger sedan 1989.
När den nationella planen för handikappolitiken ”Från patient till medborgare” kom 2000 konstaterades till exempel att ” det behövs mer kunskap på vilka områden det saknas lagstiftning eller annan reglering för tillgänglighet.
Uppdraget i den nationella planen är att identifiera och undanröja hinder samt förebygga och bekämpa diskriminering.
Visst är det märkligt!

Ännu märkligare blir det när vi vet att regeringspartierna, tidigare i opposition, lämnat in ett flertal motioner där de krävt en kraftfull tillgänglighets och rättighetslagstiftning, ofta med hänvisning till den amerikanska lagstiftningen Americans with disabilitis Act – ADA.
Motionärer har varit både statsråd, utskottsordförande och partisekreterare.

Folkpartiet skriver i en motion 2004 att lagstiftningen ska skärpas så att bristande tillgänglighet för funktionshindrade skall ses som diskriminering – det är rimligt att ställa krav på oss alla, för att alla ska kunna gå på restaurang och bio samt kunna röra sig fritt. Folkpartiet krävde dessutom 500 miljoner för ökat tillgänglighetsarbete inför valet, ett krav som de helt tycks ha glömt i regeringsställning.

Moderaterna motionerar om ökade individuella utkrävbara rättigheter och hänvisar till den amerikanska lagstiftningen. Centerpartiet har liknande krav i sin motion 2003 och talar om en tydlig skyldighetslagstiftning.
Även Kristdemokraterna vill skärpa kraven på anpassningsåtgärder i äldre byggnader och annan infrastruktur.

I måndags läxade ministrarna Maria Larsson, Åsa Torstensson, Andreas Carlgren och Mats Odell, i DN debatt, upp kommuner och landsting för att de var för dåliga på att ta bort uppenbara hinder och vill skärpa tonen för att man inte kommit längre med bristande tillgänglighet.
I juni röstar man kanske för en diskrimineringslagstiftning som inte har med brister i tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning som diskrimineringsgrund.
Det snackas mycket men det ges inga verktyg.

Om riksdagens ledamöter röstar efter sina politiska program och löften de gått till val på borde det finnas en majoritet för att säga nej till propositionen om en samlad diskrimineringslagstiftning.

För människor som dagligen blir segregerade och särbehandlade på grund av brister i tillgängligheten är det svårt att se regeringens och riksdagens handlande som något annat än ett svek.

Handikapprörelsen konstaterar i sin alternativrapport till FN:s övervakningssystem för hur Sverige lever upp till FN:s konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter att dålig tillgänglighet är ödesdigert. Bristande tillgänglighet är en stor anledning till att människor med funktionsnedsättning utestängs i dagens Sverige.

Handikappombudsmannen håller med oss. HO skrev i sitt remissyttrande att bristande tillgänglighet behöver bli grund för diskriminering. Det främsta skälet är att alla måste ha samma möjligheter att ta del av sina mänskliga rättigheter. HO menar att frågan är tillräckligt utredd och att det finns idéer om hur sanktioner och ersättningskrav ska ställas.

I valet 2006 frågade handikappförbunden 153 riksdagskandidaterna i en enkät -
I ett eventuellt riksdagsbeslut under den kommande mandatperioden, skulle du stödja diskrimineringsutredningens förslag om att diskriminering även omfattar bister i tillgänglighet samt att oavsiktlig diskriminering också ska vara straffbar. 149 av de 153 svarade ja på frågan.

I Sverige behöver vi en lagstiftning så att alla människor kan ta del av samhällets hela utbud.
Det innebär exempelvis att restauranger, affärslokaler, bensinstationer, teatrar, allmänna transportmedel ska vara fysiskt tillgängliga. Det innebär också att det ska vara möjligt att kommunicera samt ta del av information på lika villkor i tal och skrift, via medier, IT och webb.

För alla som dagligen utestängs och ständiga tvingas utstå negativ särbehandling låter ursäkterna både tunna och föga troliga. Vi tror mer på att det är röster som är mot förslaget, som fått regeringens öra. Under årtionden har plan- och bygglagens föreskrifter negligerats och man har fortsatt att bygga otillgängligt. Är det detta som fått regeringen att backa?
Är det fastighetsägare, affärsidkare och restaurangägare som fått regeringen att ändra uppfattning? Är det Sveriges kommuner och landsting? Är det Svenskt näringsliv?

Nu är det på tiden att Sverige lever upp till de mänskliga rättigheterna när det gäller människor med funktionsnedsättning. Den nya FN-konventionen om människor med funktionsnedsättning kommer sannolikt att antas av riksdagen i höst. Konventionen innehåller bland annat tillgänglighet.
Hur ska man leva upp till den nya konventionen om inte bristande tillgänglighet är diskriminering?

Vi i Handikapprörelsen i Sverige känner en djup besvikelse över bristerna i diskrimineringslagstiftning.
Vi demonstrerar och protesterar runt omkring i landet idag ihop med MARSCHEN FÖR TILLGÄNGLIGHET.
Tillsammans har vi samlat in över 18 000 namnunderskrifter för att visa att vi inte accepterar att bli diskriminerade på grund av bristande tillgänglighet.
VI VILL INTE VÄNTA TILL 2011
VI VILL HA TILLGÄNGLIGHET NU.